Solbritt - sjukvården under 50 år och engagerad “fotbollsmorsa”

Solbritt fick under förra året utmärkelsen för Årets eldsjäl 2023 av företagarorganisationen Företagarna Hylte. Utmärkelsen fick hon för sitt engagemang i Hyltebruks Idrottsförening, HIF. Men utöver sitt djupa engagemang i föreningslivet har Solbritt har också under 50 år arbetat inom sjukvården. På 70-talet började hon som undersköterska på ett äldreboende i Unnaryd. Därefter har hon studerat vidare till sjuksköterska, distriktssköterska och beroendesköterska.

Historien om hur Solbritt kom till Hylte kommun börjar 1973. Hon var ute och dansade på Brännögårds folkpark. Där mötte hon Tommy som frågade om han fick köra henne hem. Ja det kan du väl få, svarade hon. Solbritt bodde då i Vessigebro och hade aldrig varit i Hyltebruk. Innan Tommy kunde köra hem Solbritt skulle några killar lämnas av i Hyltebruk. Väl i Hyltebruk samlades alla som varit på dans vid Egons korvbar, vilken låg där macken Ingo ligger idag.

- Det var liksom ”hänget” vid 1973 och 1974. Där samlades alla som hade varit ute och dansat. Alla åt korv efter dansen. Det fanns två korvmojar på den tiden så man kunde välja. Det var så det var att man samlades där för eftertugget, berättar Solbritt.

Hur var Hylte kommun 1974?

- Det som präglar mitt minne mest från 1974 är den här byggnationen och kraften som fanns i det. Det ser ju annorlunda ut idag men det är fortfarande en företagsanda som blomstrar och det finns en enorm kraft i våra företag. Man är hjälpsam i kommunen, man hjälps åt. Det tycker jag är fint. Jag hälsar alltid på alla jag möter. Jag tänker att det kanske är någon som inte blivit hälsad på den dagen, och jag känner att det är många som hälsar tillbaka. Jag tror att det är de små sakerna som gör att man känner sig sedd.

- Det fanns även arbetskraftinvandring. Sen jag flyttade hit har det alltid varit många olika nationaliteter och det tycker jag är väldigt berikande. Så som jag jobbade med till exempel hälsoundersökningar för nyanlända och jag har alltid tyckt att det är en grupp som har varit viktig för samhället. I framtiden kommer den att bli ännu viktigare. Vi har för få barn och vi behöver folk. Sen är det en stor utmaning för dem att ta sig in i samhället, men vi får hjälpas åt att slussa in människor från andra länder i våra system.

Hur var det att arbeta inom sjukvården för 50 år sedan?

- Unnaryd var väldigt familjärt. Det var en rolig tid! Sjukvården på den tiden var inte så mycket dokumentation. Det är väldigt stor skillnad. Det som är lite trist är att stor del av arbetet går åt till att dokumentera. Jag vill jobba med människor, det är ju möten med människor som jag älskar och brinner för.

"Det fanns inga vakuumrör så blodet rann rakt ner i ett glasrör. Du kan ju tänka dig hur slabbigt det var!"

- Idag har man mycket mer kunskap som bygger på vetenskap. Det är en mycket säkrare sjukvård idag än vad det var tidigare. De nålar som vi tog prover med då var inga engångsnålar utan det var nålar som steriliserades och om där fanns hullingar (om stålet fått en liten hake) så fick vi sitta och slipa ner dessa. Det fanns inga vakuumrör så blodet rann rakt ner i ett glasrör. Du kan ju tänka dig hur slabbigt det var!

Du har arbetat med beroendeproblematik under många år, berätta om det.

- Jag började plugga till sjuksköterska, sen till distriktssköterska och senare även till beroendesköterska. Lorens Wistrand började som primärvårdsläkare och han kom till mig och sa att han ville göra ett projekt med kvinnor och alkohol. Jag sa att jag inte kan någonting om det. Då tittade han på mig och sa, då får du väl lära dig det då. Nu har jag jobbat med alkohol och beroende sedan 1994-1995.

Vad är inom beroendeproblematiken är det som intresserar dig?

- Att hitta människan bakom beroendet, det tycker jag är spännande och helt fantastisk. Folk i allmänheten har nog upplevt att beroendet är större i Hylte, men när man tittar och gör undersökningar så är det inte det. Det är bara det att vi frågar oftare om alkohol och därför får vi en högre prevalens på de som svarar bejakande när man frågar om alkohol.

- Ibland räcker det med att ställa frågan för att börja förändringsprocessen. Sen handlar det om vilket stadium i beroendet personen är i. Hur pass motiverad du kan vara för att komma loss. Många självläker. Det kommer situationer i livet, det kanske handlar om barn, som gör att beteendet förändras. Man kanske träffar någon som har en annan bild av världen. Sen är det de som behöver längre tid på att sig att komma fram. Jag har alltid tyckt att det är väldigt spännande att träffa folk och det här är en grupp jag verkligen tycker om att möta.

Vad tänker du om kommunen idag?

- Det är ju en fantastisk natur i kommunen. Det är vårt stora dragplåster. Sen var jag på REP-dagen för ett tag sedan. Man pratar ju väldigt mycket om utflyttningen men på diagrammen ser vi att de som är i arbetsför ålder är lika många som flyttar in till Hylte kommun som flyttar ut. Man tror kanske att det är en strid ström som flyttar ut från Hylte, men så är det inte.

Du är också väldigt engagerad i HIF. Berätta om det.

- Hylte har ett fantastiskt föreningsliv. Det är många som är engagerade och många ungdomar. Från början var jag inte så investerad, sen fick jag mina barn och dom började spela fotboll. Min man har ju spelat över tusen matcher och jag har blivit en fotbollsmorsa som har blivit mer intresserad. Och på så sätt blev det. Det är ett jätteroligt arbete men samtidigt är det skönt att inte sitta i styrelsen just nu. Men jag jobbar fortfarande med utbildning och inköp. Jag har gått in i politiken nu med så man får välja vad man lägger tiden på.

Vad gör du i föreningen nu?

- Vi har fått en del kläder och material som jag ska lägga ut så att alla som är där får ta vad de behöver. Det finns vissa lag som har mer behov än andra. Jag träffade en ledare häromdagen som alltid har med sig minst tre benskydd i sin väska. Alla har inte råd och det får man tänka på. Sen är det en utbildning i hur svenskt föreningsliv fungerar. I Sverige har vi det ideella arbetet. I andra länder har de statligt anställda tränare och att det bedrivs via avlönade. Vi har ju inte. Då får föräldrarna hjälpa till med att sälja bingolotter och köra till matcher och så.

Har du något extra viktigt minne sedan 1974 du vill dela med dig av?

- Hundraårsjubileet är ju något som är jätteviktigt. Det var en viktig milstolpe i föreningen. Vi hade en stor fest och det är ett sånt minne jag tycker är viktigt.

Bilder från HIFs hundraårsfirande